En rysk klassiker!

Det finns olika böcker på ryska på Hultsfreds Bibliotek.  Det finns också klassisk litteratur. Jag läser boken av en stor rysk författare Fedor Dostojevskij  ”Bröderna Karamazov” nu. Jag läste den när jag studerade på skolan men eftersom ”Bröderna Karamazov” är en jätteviktig och konstig bok bestämde jag mig för  att läsa den en gång till.

Boken berättar om livet i Ryssland på 1870-talet. Det är en jätteviktig tid i rysk historia. Den tiden återspeglas i tecknen av huvudpersonerna – bröderna Dmitrii, Ivan och Aleksey Karamazov. Män från den tiden sökte svar på viktiga frågor. Hela tiden försöker de tre bröderna också att svara på dessa frågor, och  svaren är väldigt olika. Klassisk litteratur är alltid viktig. Det spelar ingen roll på vilket språk som ni läser, huvudsaken är att ni läser…

Alleksey som språkpraktiserar på biblioteket.

Read Full Post »

Nu blir det poesi

Jag tror att det hände något i poesiskapandet efter att Tomas Tranströmer fick sitt Nobelpris 2011. Det gav inspiration till nya dikter i författarens anda och så kom samlingen ”181 dikter till Tranströmer” – poesi i urval från poeter.se

Den 5 mars överlämnades ett exemplar av boken till Tomas Tranströmer och nu har den också nått till Hultsfreds bibliotek. Bland de 181 författarna från hela Sverige finns en poet från Hultsfred!

Jag avslöjar inte vem men du får gärna låna boken och läsa själv.

Hultsfreds bibliotek gratulerar vår lokala diktare!

/Yvonne

Read Full Post »

Flitig författare

Helena Bross är en flitig författare som vi har många böcker av på alla våra bibliotek. Till största del är det böcker för barn som håller på att lära sig att läsa och de är oerhört populära, år efter år. På sin hemsida  berättar Helena att när hon började skolan fick hon diagnosen ordblind, dyslexi fanns inte då. Kanske är det därför som hon skriver böcker för barn. I vilket fall så skriver hon bland annat om den populära serien Klass 1B.

Hemliga kompisar handlar om en helt vanlig klass 1 (tror jag som slutade ettan för länge sen). Två killar börjar att bråka när de ska ställa upp på led för att gå till matsalen. Fröken säger till dem och de går till matsalen.  Där sitter Elin och gråter och fröken rycker in igen. Elin berättar att Alice och Maja sitter och viskar till varandra. Fröken, som är finurlig, har nästa dag med sig en burk med hemliga lappar och alla barnen tar varsin lapp,med ett namn, som blir deras hemliga kompis. En hemlig kompis som de ska vara extra snäll emot.

Helt vardagligt men ändå så igenkännande. Barnen spelar fotboll, klättrar i träd, spiller mjölk och läser för varandra, precis som det ska vara i en klass! Bilderna är enkla men speglar händelseförloppet väl och berättelsen slutar i dur då alla barnen har fått nya kompisar.

Magnus

Read Full Post »

Pipliotek???

Vi flyger in i handlingen direkt när Räv ska försöka ta Mus. De hamnar i ett bibliotek och Mus lyckas distrahera Räv och berättar att pipliotek är ”En plats där alla, stora som små, kan få läsa böcker. Och du måste läsa böcker för att lära dig nya saker och för att få nya idéer.” Solklart! Mus får Räv att börja titta i en bok och sen är Räv fast. Räv kan inte läsa men då berättar Mus att man kan låna både bok och CD. Klockrent!

Se om boken är inne

En mycket mer pedagogisk bilderbok om hur det funkar med bibliotek och böcker är svårt att föreställa sig. Det hela slutar givetvis lyckligt med Räv som sitter och läser med en höna på huvudet. Genialt!

Magnus

Read Full Post »

När du nått bergets topp – fortsätt opp! (LDR1)

För tjugo år sedan när jag gick på gymnasiet läste jag och min kompis Magnus Jack Kerouacks böcker. Det kändes som helt rätt tid att läsa dem då när man var ung. Hans böcker På Drift och Dharmagänget andas en sådan livsglädje och energi. Kerouac var en del av den så kallade Beat-generationen och i böckerna beskrivs hur han och hans kamrater liftade runt i USA och Mexiko på jakt efter nya upplevelser av alla de slag.

På drift är en klassiker och brukar kallas Beatnikarnas bibel och skrevs under kort tid på en lång pappersrulle så att Kerouac inte skulle tappa fokus när han bytte papper! Den har nu kommit i ny svensk översättning och heter På väg. Känns konstigt att tänka sig den med ett nytt namn – På drift är ju ett djupt rotat begrepp!

På bara några veckors tid skrev Kerouac boken Dharmadårarna 1957. På den tiden jag då läste den första gången hette den Dharmagänget men även denna bok har nu alltså kommit i ny översättning och med ny titel. I boken, som är halvdokumentär, får vi möta Ray (Jack Kerouack) och Japhy (poeten Carl Snyder) m.fl. Ray liftar runt på godståg och i bilar och festar runt i olika städer i USA och i Mexiko.

I Berkeley, Kalifornien träffar han Japhy och de blir vänner. De festar, diktar och diskuterar zenbuddhism och det är den som har givit boken dess namn. Japhy är också bergsbestigare och avsnittet när han och Ray bestiger det kaliforniska Matterhorn borde alla läsa! Bergsbestigningen och zen-tankarna går ihop i asiatiska mästares fotspår. Glada i hågen ger de sig iväg och njuter av den vackra naturen, skriker haiku-dikter till varandra, drömmer, mediterar och diskuterar zenbuddhismen. Den här klättringen inspirerar Ray att ta jobb som eldvakt på berget Desolation Peak i Washington State året där på då han helt ensam tillbringar sommaren uppe på berget.

Och det är den inställningen till livet som jag tyckte så mycket om för tjugo år sedan. Ray och Japhy är mycket anspråkslösa, det behöver bara de mest nödvändiga ägodelarna. De njuter av att se en bäck i bergen eller en blomstrande alpäng. Uppe på toppen är lyckan stor över att ha lämnat den vanliga världen med rutin, knegande och konsumtion bakom sig.

Jag har tänkt läsa om boken ett tag nu men inte riktigt vågat för tänk om den levnadsglada boken från min ungdom visade sig vara något annat nu? Men nu har jag läst om den och jag tycker fortfarande om den! Friheten, nyfikenheten, anspråkslösheten, extasen och lugnet i boken fungerar fortfarande. Sedan så tycker inte det spelar någon roll vilken översättning man läser eller så kan man ju läsa originalet The Dharma Bums som vi tyvärr inte har. Hur som helst läs boken! Och även ni kanske någon gång längtar till en plats som Desolation Peak?

/Calle

Read Full Post »

Intressant vad vi tycker olika om böcker

Jag har just läst En osynlig av Pontus Ljunghill.

Den börjar med att en liten flicka, Ingrid, hittas mördad i ett varv. Detta väcker stor uppståndelse. Året är 1928 och John Stierna är ung kommissarie, han lovar mamman att han skall fånga mördaren. Det blir inte lätt för det finns inga spår efter den som har mördat. Stierna bär med sig detta fall genom hela livet och det påverkar givetvis även privatlivet.

Åren går och 1953 sitter Stierna på ett hotell i Visby och blir kontaktad av en journalist som vill skriva om fallet eftersom det inte blivit löst. Allt rullas åter upp.
Vi befinner oss alltså i Stockholm med otrolig stadsskildring, hur huvudstaden såg ut för 50 år sedan. Vi pendlar mellan 1928 – 1953 och vi är också med mördaren, hans handlingar och tankar.

En osynlig blev nyss recenserad på tv och det var inte samma tankar som jag har. Läs den och tyck gärna till när du kommer in till oss på biblioteket.

/Liselotte

Read Full Post »

Efter katastrofen, innan slutet

Med jämna mellanrum pratas det om att vi lever i den yttersta av tider, att världen som vi känner den kommer att gå under. Detta är en sådan tid och det avspeglas i kulturen; det görs extra mycket filmer och böcker med undergångsscenarier som bas och som brukligt finner man artiklar i tidningarna om gamla profeter och siare som har förutsagt världens undergång till just denna tid. En annan del av en sådan trend är vad som brukar benämnas post-apokalyptiska teman, alltså berättelser om världen efter katastrofen, ett koncept som jag själv är ganska svag för. Tänkte därför lyfta fram några böcker som jag själv uppskattat i genren; en del av dem är lite äldre men, som sagt, återigen aktuella.

Efter floden av P C Jersild utspelar sig i den svenska skärgården och på Gotland efter en diffus katastrof som inte specificeras i texten, men som medfört att födan är knapp och människorna är ytterst misstänksamma sinsemellan. Huvudpersonen Edwin, vars smeknamn inte nämns här av hänsyn till känsliga läsare, har överlevt genom att sälja sig till småbåtskaptener med vilkas farkoster han därmed fått härbärge på. När han blir strandsatt på Gotland möter han märkliga grupperingar av människor som gör sitt bästa för att överleva. En becksvart skildring av människans mörkare sidor som ändock är spännande inemot det mörka slutet.

I Kate Wilhelms epos Där en gång fåglar sjöng ser en grupp människor undergången nalkas och isolerar sig för att överleva. Genom att kloning försöker de säkerställa människoartens fortlevnad, men efterhand visar det sig att klonerna har egenskaper som inte hade förutsetts och deras intresse i icke-kloners fortsatta existens är närmast obefintligt. Istället söker de sina egna vägar, på sina egna sätt. Men de är dåligt anpassade och förberedda på den förödda världen utanför sin fristad, och med kontakten med yttervärlden följer kontakten med det mänskliga arvet vilket inte utfaller helt utan komplikationer. En ganska lågmäld och intressant roman med en underliggande sorgsen ton.

England i en ganska nära framtid är skådeplatsen för Människors barn av P.D. James. Inga barn föds längre och med en åldrande befolkning blir det allt svårare att hindra samhällets förfall. Den sista generationen födda som kallas Omegabarn dyrkas som semi-gudar och har genom sin unika ställning utvecklat en sällan skådad grymhet och respektlöshet. Handlingen kretsar kring en kvinna som faktiskt blivit gravid och den lilla grupp som försöker skydda henne från en grym regering som söker använda det ofödda barnet för sina egna syften. Det är i strikt mening inte en berättelse som utspelar sig efter katastrofen utan snarare under den, men tematiken av en värld stadd i förfall finns där.

Slutligen har vi ju då Vägen av Cormac McCarthy, men den har jag ju skrivit om på annat ställe, så jag förtäljer bara kort här att den är fullständigt briljant. Läs!

/Robert

Read Full Post »