Vad är detta? Indiska deckare? Ja, fast inte skrivna av indier utan av en svensk och en engelsman. Två helt skilda berättelser som har det gemensamt att det händer saker i Indien.
De döda hundarna på kovalam beach är skriven av Calle Hård, tidigare journalist, vilket märks i berättelsen då det bland annat handlar om den svenska kvällstidningsjournalistiken.
Det kommer en artikel från Indien av den avdankade och försupna reportern Roland Hedman om att det sprids ett virus från hundar till människor. Flera hundra människor och hundar har dött. Kvällstidningsdraken Dagens spegel blåser upp artikeln och kallar det mördarvirus och snart har alla medier hängt på. Folk blir oroliga och det skjuts hundar i Sverige. En konspiration är under uppsegling.
Det är spännande, lite thrilleraktigt, lite exotiskt och lite kritik av vilken makt media har utan att säga alltför mycket.
Det enda jag stör mig på är att korrekturläsaren inte har gjort sitt jobb till fullo.
Den andra indiska deckaren är Fallet med den försvunna tjänsteflickan skriven av Tarquin Hall. Engelsman som med denna bok utkommer med sin första skönlitterära bok på svenska.
Det handlar om den korpulente och lite självgoda men smarta privatdetektiven Vish Puri. Han har en detektivbyrå som mest löser olika sorters äktenskapsfall men får en dag in ett fall där en advokat misstänks för att ha mördat en tjänsteflicka. Han åtar sig fallet och en resa genom Delhis gator och olika samhällsskikt tar sin början. Hall väver snyggt in massor med kunskaper om Indien som land och dess kultur och det är riktigt roligt att bli bildad samtidigt som man läser en deckare.
Jämförelsen då? Jo, jag tycker att Halls bok har vissa likheter med McCall Smiths böcker om Mma Ramotswe, Damernas detektivbyrå. Författarna är båda engelsmän i grunden och har vistats mycket i respektive land de skriver om och har stor kunskap om samhälle och kultur. Deras deckarfigurer är båda korpulenta och samtidigt smarta som löser intrikata fall och har dessutom varsin detektivbyrå. Det är inte direkt något frossande i lik och hemskheter utan mer klassisk deckare. Skön läsning dock.
Magnus
